Om Annika Dopping

 

Annika Dopping är kommunikatör, specialiserad på hållbarhet i alla former .

Hon studerade som inofficiell student på Stephen F. Austin State University i Texas 16 år gammal och började efter gymnasiet som reseledare och platschef på Fritidsresor (Agadir, Nice, Edinburgh). Efter att ha blivit leg.sjukgymnast i Göteborg utbildade hon sig i slutet av 80-talet till TV-producent på SVT:s utbildning ”TV-akademien” och anställdes på TV4 som tf programchef under två år i samband med kanalstarten 1989. Därefter har hon verkat genom eget produktionsbolag med inriktning på kommunikation via film- och TV-produktion, konferenser, webb-TV, multimedia, böcker (“Doppings styrkedroppar – hur du kan få livet att hänga ihop” och ““Nikotinfällan”), konceptutveckling, konsultinsatser. utbildning, resor mm.

Bland TV-produktionerna  märks ”Stålmannen och Törnrosa”, ”Psykopaterna mitt ibland oss”, ”Doppings Styrkedroppar”, ”Tre vise män”, ”De vise indianerna”, ”Barnen – Drottningens hjärtefråga”, ”Stoppa stressen”, ”Ett rikare liv”, och ett 100-tal ytterligare TV-program. Vidare har hon intervjuat personligheter som president Bill Clinton (sänt i SVT:s ”Agenda”), Kung Carl-Gustaf och Drottning Silvia, Dalai Lama, Ingvar Kamprad, Oren Lyons (indianhövding, amerikansk professor och representant för de nordamerikanska urinvånarna), Anthony Robbins (internationell coach), mfl politiska ledare, ministrar, företagsledare, forskare och författare.

Annikas personliga beskrivning av sin resa:

FRÅN STARTEN TILL NU, i ett nötskal

När min mor var på BB för att föda lyssnade inte mindre än sju personer på hennes mage. Inte en enda av dem lade märke till att det var fler än en bebis därinne.

När unge herr Staffan Dopping sedermera slunkit ut sövde personalen resolut ner min mor. Efter en kvart började de rycka i henne och frejdigt ropa: ”Fru Dopping, fru Dopping, det kommer en till!”

”Jaså”, sa hon. Måttligt entusiastisk. Detta var min pampiga entré till världen.

Sedan dess har jag flängt runt. Utlandet drog. Bodde i Jerusalem ett halvår som sexåring när far arbetade för FN med att introducera datorer där (”datamaskiner” hette det förresten på den tiden). Tillbringade ett skolår som 16-åring i en liten håla i Texas. Började som reseledare 19 år gammal i Marocko. (Just då var Francos Spanien politiskt inkorrekt, så jag slog ampert näven i bordet och deklarerade att där tänkte jag då inte jobba. ”Men Marocko då, där de hänger folk stup i kvarten på torget i Rabat, det tyckte du var rumsrent?” frågade folk mig senare).

Efter att ha utbildat mig till sjukgymnast vidareutbildade jag mig raskt till TV-producent (en betald, tvåårig engångsutbildning med det stiliga namnet TV-Akademien, som SVT genomförde vid detta enda tillfälle). Vi var åtta privilegierade studenter (Ulf Malmros, Ragnar Eklund, Jonas Frykberg, Anders Joost, Maria Borelius, Cissi Elwin, Ann Victorin och jag). ”Alla pojkarna är kreativa poeter och författare utan körkort, flickorna driftiga journalister”, sammanfattade upphovsmannen Bo Rehnberg.

I mogen ålder har jag sökt någon sorts röd tråd. Jag har hittat den!

Att berätta. Kommunicera. Förmedla insikter. Folkbilda. Vilja förstå mer. Lyfta människor. Fördjupa. Skapa möten. Korsbefrukta.

Jag tänker inte överge röda tråden. Många gånger har jag stärkts av människor som deltagit i konferenser jag har lett. ”När du är moderator känner vi oss i publiken viktiga och respekterade. Och nu förstod jag äntligen vad de på HK menade”.

Jag tänker fortsätta. Jag bryr mig på riktigt.